Vi besöker sinneslabbet på Tekniska museet i Stockholm
Utanför Sinneslabbet på Tekniska museet i Stockholm står en grupp fyraåringar. Mittemellan väntan och förväntan studsar de på stället och tar en och annan blixtrusch längs korridoren.
Barnens guide i Sinneslabbet råkar idag vara den svenska pionjären och nestorn inom området interaktionspedagogik. Ända sedan 70-talet har Mariana Back studerat och arbetat med barnens möte med teknik och vetenskap. Hon var tidigt inspirerad av de Science Center som växte upp runt om i världen på 60-talet. Sinneslabbet är bara ett av hennes många pedagogiska projekt genom åren.
– Nu får ni ta av er skorna så ska jag följa med några av er in, säger hon med en röst som får barnen stanna upp och lyssna.
Innanför dörren stillnar de redan på tröskeln. Efter ett par försiktiga steg ut på rummets mjuka mossmatta stannar barnen storögt igen. Längs väggarna står höga trädstammar och mellan dem projiceras en vacker lövskog. Det porlar av vatten och en ensam koltrast hörs på avstånd. På olika stationer finns sensoriska och spännande material utlagda. Mariana betraktar barnen medan de upptäcker det ena efter det andra.
Pusslar utan titta
– Nu kan ni undersöka allt som finns här i skogen, känna på stenarna, lyssna på ljud. Titta, det går att flytta de här färgade plexiglasbitarna på ljusbordet.
Medan barnen uppslukas av att utforska opacitet och skapa mönster med geometriska former berättar Mariana om tanken med Sinneslabbet.
– Härinne kan barnen uppleva med alla sina sinnen. I lugn och trygg miljö får de utforska på egna villkor, helt utan krav. Rummet är utformat för att förstärka sinnesintrycken och stimulera barnens kognitiva och motoriska utveckling. Det handlar mycket om upplevelse, men lika mycket om inlevelse.
Ett av barnen har nu fått syn på ett så kallat känselpussel och sätter sig för att skapa med bitarna som är klädda med olika taktila material. Mariana låter henne komma igång och smyger sedan fram.
– Tror du att du skulle klara pusslet utan att titta, bara genom att känna på bitarna, frågar hon och pekar på en ögonbindel som flickan genast sätter på sig.
I samarbete med Lekolar
Idén om ett labb för de yngsta, där sinnena skulle stå i centrum, växte fram ur den stora utställningen MegaMind. Den arbetade utifrån det pedagogiska begreppet STEAM och med teman som hjärna och lärandet, innovation, interaktion och lekfullhet.
– Inkludering och tillgänglighet var viktiga begrepp. Vi skapade bland annat ett sensoriskt rum för de minsta. Det gav oss idén och i samarbete med konstnären Eva Tuvhav Gullberg utvecklade vi sedan Sinneslabbet. Hennes kunskaper om barns estetiska lärprocesser gav ett fantastiskt lyft.
Mariana kom också tidigt i kontakt med Lekolars dotterbolag Hands-On Science. De är ledande på pedagogiska verktyg och material inom teknik och vetenskap för skola och förskola.
– Utan deras och Lekolars stöd i form av material, utrustning, ekonomiska resurser och expertkunskaper hade vi inte kunnat skapa detta fantastiska rum för barn i förskola och skola. Inte minst barn med funktionsvariation älskar att vara här, berättar Mariana.
Barnen bubblar över
Nu plockar hon fram kuddar och ber barnen samlas en stund. Atmosfären i rummet känns lätt och harmonisk. Barnen är stillsamt aktiva och bubblar över när de berättar vad de har upplevt. Någon har älskat att stapla trästenarna, en annan gillade de märkliga speglarna och en tredje tipsar sina kompisar om de små doftkrusen.
– Vad bra att du upptäckte dem. Då får vi se om de andra också känner igen dofterna, säger Mariana och ber barnen följa med bort till ena väggen.
Här visar hon hur barnen kan leka och utforska med skuggor genom att tända ljuskäglor och skugga med olika föremål. Barnen kastar sig in i leken ännu en gång.
Gör ett eget sinneslabb
– Det finns massor av fördelar med ett sensoriskt rum. Hjärnan är formbar, i synnerhet det lilla barnets. Forskning har visat att när barn får vara med om nya saker och uppleva med alla sina sinnen bildas nya kopplingar och förbindelserna stärks mellan nervceller i hjärnan. Det i sin tur påverkar förmåga till inlärning.
Men alla de barn som inte kan besöka Sinneslabbet på Tekniska, då?
– Med ganska små medel kan man själv skapa ett sensoriskt rum eller hörn på förskolan eller skolan. Jag vet att Lekolar har massor av sensoriska material. Det går också att ta vad man har, eller samla naturmaterial. Skulle jag tipsa om en investering så är det en projektor – den kan både användas för att skapa miljöer eller leka med skuggor. Du ser ju själv, skrattar Mariana och pekar.
Framme vid väggen sitter nu barnen helt uppslukade av sin lek med ljus och skuggor. En gigantisk elefant tar precis över hela väggen, när en flicka håller upp en liten figur framför projektorn.
Upplevelsen både syns – och känns – i hela rummet.
Den svenska pionjären och nestorn inom området interaktionspedagogik, Mariana Back guidar oss i Sinnesrummet på Tekniska museet.
